Sylvesterloppet och Ängla premiär!

Vilken dag! Härligt väder och massa förväntansfulla löpare.

Det riktigt darrade inne i tennishallen vid Gamla Ullevi där vi hämtade våra nummerlappar. Var det bara jag kanske som kände att detta lopp skulle bli något speciellt. Var det bara jag som visste vad som väntade mej i min ryggsäck? Ja, hur skulle någon annan veta. Där låg den, den vita fina Ängladräkten, väntade på att få visas. Vilken presentation den fick! Vilket lopp, vilken härlig publik och vilka underbara löpare! Bra jobbar Solvikingarna som anordnat denna trevliga tävling.

Dagens filmande resulterade i det här:

Nytt personbästa! Kom in på 51.32 vilket är nästan 2 min bättre än Sävedalsloppet. Gött! Siktade på under 50 men fick inse att kroppen inte ville som skallen idag. Vet att jag kan bättre. Vet att jag redan nu har 47-48 i benen. Tänker nu börja det nya året med en vilodag. Så som det känns nu så går jag runt med 2 blåmärken till ben. Onsdagens pass på Söders Källa satte visst lite för hårda spår i mina små klena ben. Fortfarande träningsvärk! Hua..

Måndag, då får det bli ett lugn återhämtnings distanspass och på tisdag tänker jag utmana klockan igen. Fast då själv. Jag, 10 km, ensam med min nya flaschiga klocka. (Hade visst varit snäll så tomten kom med en som jag önskat) Då får vi se om blåmärksbenen känns bättre och tiden med!

Tills dess, Gott Nytt År mina vänner.

Låt nästa år föra oss mot nya utmaningar och prestationer!

//Sofia

Tokladdning!!!

Ojojoj.. Redan torsdag, snart lördag och nytt personbästa på milen! Sylvesterloppet i Göteborg ska avklaras. Och denna gången, för första gången som The Angel. Känner mej nervös, laddad, orolig och glad på samma gång. Hela kroppen är liksom i uppror.. Det är ju det första loppet som är på allvar. Ja, jo visst har andra lopp varit spännande och inspirerande men inte på den här nivån. Alla tankar går till lördag. Redan nu tänker jag på maten, att vila, hitta balans och självförtroende.

Ska det vara såhär? Ska man känna en viss oro och ängslan samtidigt som en extrem ”nu jäklar” känsla sprider sej. Mycket finns att lära, MYCKET! Är totalt grön när det gäller uppladdning. Har endast lite koll på vad som ska finnas i magen när det är dax. Hur ska man göra egentligen?

Denna veckan har inte alls blivit dom jag hade tänkt mej. Skyller allt på skitväder och isiga vägar.

Har bara fått ihop 6 km distansträning. Livrädd för att dra på mej nån onödig skada pga halka. Men dom 6 som jag klarade av igår kändes hur bra som helst! Rusade som vanligt iväg lite för fort i 2 km, tryckte mer mej till 4.40 fart i km 3-4 för att sen jogga lugnt hem. Det är alltid skönt att känna fart!! Älskar fart! Och på lördag kommer det gå fort! Om det så kommer en spya efter målgång.
Kommer ge allt! Jösses, så taggad!

Fick en inbjudan igår om att vara med igen på Söders Källa i Gävle.

Tabata träning. Tabata?! Eller va hette det sa du? Går helt enkelt ut på stationsträning. 20 sec x 8 med 10 sec vila imellan. På varje station. Stationerna var: hopprep, armhävningar, situps, utfallshopp, och många fler. Lite svårt att förklara. (Ville gärna filma men eftersom alla gjorde övningarna samtidigt så fanns det ingen kameraman att tillgå.) Jobbigt var det iallafall. Speciellt armhävnings stationen. Fast jag stod på knä.

Kände efter under hela passet så inget kändes fel eller att det gjorde ont någonstans. Undvek hopp på ett ben och liknande för att spara på knäna. Allt för att vara safe inför lördag.

Två pass hann jag med igår, löpning på morgonen och styrka på kvällen. Nu ska det bara laddas! Bra mat, mycket vila, några få snabba km på fredag. Låter det bra? Tror det..

Ni som kommer och tittar på lördag kommer inte att missa mej..

I will fly like an Angel!

//Sofia

Flaschdubb

Vinterlöpning. Äntligen skulle jag få uppleva detta. Vita vägar där snön knarrar under fötterna och luften är hög och frisk. Längtan har varit stor. Nästan lite förväntansfullt och nervöst. Vilken upplevelse!

Som jag säkert få vänta ett helt år på att få uppleva för vad som möter mej i Gävle är dehär!!

Neeej, det är inte sant!! Känner mej lika besviken som barnen. Glada vaknar dom till i bilen och skriker ”Mamma, vart är snön? Du sa att det fanns snö hos moster!!”
Så nu är ju frågan, skam den som ger sej! Har ju inga Flaschiga dubbskor eller billiga halkskydd. För springa, det ska jag men tänker inte slå ihjäl mej! En stor dag (Sylvesterloppet) är på ingående och bara tanken på att en isfläck skulle sätta mej i backen får mej att rysa..

Nä, det får nog bli en sväng till närmsta sportaffär. Wish me luck! Nothing is gonna stop me!

//Sofia

God jul!!

Oj,,, nu är man trött.. Julmat i massor, många glada människor och överlyckliga barn. Så som det ska vara…

Sprang milen på förmiddagen i behagligt 5.30 tempo. Folk trodde inte jag var klok! Mötte iallafall en löpare under färden. ” yes! Jag är inte ensam!!” ropade jag till honom på avstånd. Tror inte riktigt att han förstod vad jag menade, eller så ville han helt enkelt inte förstå… En veckas sjukdom och vila gör benen springsugna.
Och om en vecka, då är det allvar!

Första loppet som The Angel. Första gången som denna karaktär ska visa vad hon går för, och att hon menar allvar. Nu är det ingen lek längre, nu ska jag visa att Änglar, dom finns!

Massa kärlek till er mina vänner!

//Sofia

Tänd ett ljus….

Jul… Med allt vad det innebär.

Klapphandling, matlagnig, paketinslagning, sillinläggning, glöggintagning, pepparkakshusrasning, knäckbränning och sist men inte minst bilringskänning. Många ing blir det..

Men visst älskar vi alla ing. Det hör ju till.

Det som inte borde höra till är provtagning, såromläggning, och strålbehandling..
Vita sängar i opersonliga rum. Familj och vänner som hälsar på och önskar god jul,,,
Eller flickan som bara har en önskan till tomten, att mamma kom hem igen. Att mamma inte skulle vara där på sjukhuset.

Pappan som omedvetet kikar på bilbanor till den son som nu är en ängel…

Tänk nu att vi, du och jag, kan göra skillnad. Titta här och ge ditt bidrag.

Det är ändå jul. Och nästa jul kanske den lilla flickan får ha sin mamma hemma..

// The Angel

Strepgubbar och vita riddare

Känns som om kroppen har klarat sej riktigt bra nu från förkylningar och sånt strunt tills: Tjaba! Här kommer vi, streptokocker!! Wow kolla där, fina, rosa slemhinnor. Kom igen gubbar! Nu invaderar vi! Ner i halsen ska vi, kämpa på, låt dom inte ta oss.

Samtidigt i den lokala blodkropps centralen.
” Hörde ni killar, det ryktas om att ett gäng äckliga streptokocker har tagit in i kroppen och slagit läger i halsen. Vad tycker ni, ska vi sticka dit och kolla?” Sagt och gjort, dom vita riddarna slängde sej upp på sina vita hästar och galopperade mot halsen. Väl där insåg dom fakta..

”Ok, Höj temperaturen! Skicka signaler om att det är invasion i halsen, Nu är det krig!” Fighten börjar, lite lugnt och fint först,, men dom blev bara fler och fler dessa elaka strepgubbarna. Hemska små troll med vassa knivar.

”Kämpa på, Vita Riddare, låt dom inte segra! Höj temperaturen mer och skicka upp en kille till hjärnan som kan övertyga den där envisa människa om att vi behöver förstärkning! Riddarna insåg, sakta men säkert att slaget var vunnet…

En stackars trött riddare kom äntligen upp till det envisa förnuftet. ” Hörrö, Sofia. Vi behöver hjälp där nere, vi behöver förstärkning! Gör hur du vill men fixa det fort innan det är försent!”

Sofia lyssnade till förnuftet och hämtade förstärkning.

”tjena killar! Behöver ni hjälp?”
Där var dom ju, dom urstarka, snygga, välrakade, muskulösa penicillinet. Vilka killar! ”Vi stannar här i 10 dagar och slåss, nu ska ni få era äckliga, ettriga streptgubbar!”

//Sofia nerbäddad med massa feber och ett krig i halsen..

En skugga..

Massage… alltid lika underbart. Om den utförs i avslappnande syfte. Igår hade jag äran att få lägga mej på en massagebänk och utlämna mej helt till Joannas händer och kunskap. Att vara helt avslappnad och lugn, lägga sej naken, utan kontroll, och känna sej helt säker, med total tillit. Det kallar jag kvalitet!

Joanna rörde sej som en skugga, som en varm vind, där varje handtag hade en mening och varje rörelse följdes av en annan. Alla spänningar löstes upp av enbart hennes energi och värme.
Förstår inte hur hon gjorde.. Tror inte att det är meningen att jag ska förstå heller. Men sanningen är att det jobb som utfördes, kunde ingen annan ha utfört på samma sätt. Är helt övertygad om att vissa människor, som Joanna, helt enkelt är som skapta för yrket..

Efter behandlingen kröp jag upp i soffan, med en varm filt och en kopp kaffe. Det slog mej då att man kunde höra en kyrk klocka slå. Frågade hur ofta den slår och fick svaret ”varje kvart”.
-Nähä, det gör den inte, svarade jag självsäkert.
-Jo, Sofia, det gör den.
Insåg då, att hon hade rätt. Såklart att hon hade. Varje kvart, varje dag, året runt.

Hur kunde jag vara så dum och ifrågasätta ett faktum. Insåg åter igen hur långt borta jag hade varit under behandlingen. Så långt borta så inte ens en kyrk klocka kunde vända mej åter till verkligheten..

Verkligheten springer ikapp mej idag. Det lossnade nog en massa skit från mina muskler igår, som nu ger mej feberkänningar och ond hals. Känner dock ingen större panik. Det är 2 veckor kvar tills det är dax att kliva in i karaktären The Angel och anta Sylvesterloppet och ett nytt person bästa!
Som min tränare säger:

”Det viktigaste är inte att vinna, utan att vinna stort!”

//Sofia

Baksidan av löpning del 2

Mycket har jag varit med om i mina dagar, och mer lär det bli men detta, ja, det var nått nytt.

Finns det ingen handbok om vad som kommer att ske med din kropp när du börjar att springa och då menar jag alla nackdelarna. Mina fina fötter tillhör nu det förflutna. Nu finns bara hårda, torra, fula stumpar kvar… Och värre lär det bli..

Tack för denna tiden, i 32 år fick ni, mina kära fötter, vara fina och mjuka. Den tiden är förbi.. Det är med stor sorg jag härmed lämnar över er till löpingens värld. Vi kanske ses någon gång, mina älskade fina mjuka fötter…

//Sofia

Nu förstår jag..

Har hämtat mej bra efter måndagens lopp. Speciellt mentalt då jag nu förstår hur mycket mer jag har i benen. Det var lite svårt att finna rätt fart i måndags då man inte visste hur långt vi skulle springa. Den stora fördelen var ändå att när jag väl förstod banan så kändes det inte alls långt. ”Det är ju bara dit, och sen dit och dit”. Nåväl. Gårdagens video då.

Om att packa för mycket, onda ben och kalldusch..

Vi hittade ingen våg i köket som gick över ett kilo. Synd. Ville gärna veta hur tung väskan igentligen var. Kocken uppskattade den till 4-6 kg, så jag får väl lita på honom. Summa. mina 53+5 blev bara 58kg. Förstår att man inte kan räkna på det sättet men för mej var det en otroligt skillnad. Och då menar jag OTROLIG!

Skickar en tanke till er som kämpar med att springa bort era extra kilon,

Från botten av mitt hjärta, Ni är hjältar på riktigt!!

//Sofia

GBG Cityrunning!

Vilken upplevelse! Detta måste jag göra igen.!

Platserna var Stigbergstorget, Kungsgatan, Magasinsgatan, Gustaf Adolfs torg och Göta platsen. Stod dock inte i turordning på lappen vi fick men denna rutten blev det för mej, och många andra. Blev lite fundersam om jag hade valt rätt väg från början då det var glest med löpare runt mej, men det visade sej att mitt val var det rätta. Tänka snabbt kunde jag tydligen iallafall. Synd att fötterna inte var lika snabba… Fast ok, jag är nöjd, mycket nöjd! Jag vann inte, men jag kämpade väl!

//Sofia