Arkiv

All posts for the month mars, 2012

Ikväll startar en ny programserie på TV7. På bar gärning. Iscensatta händelser filmas med dold kamera för att se hur vi i omgivningen reagerar på orättvisa, skadegörelser och psykologisk misshandel.
Vad gör vi när vi ser, klart och tydligt, att något händer som inte är OK?

Vi är alla olika och några av oss har mer civilkurage än andra. Men hur formas vi till hjälpsamma, starka och ingripande medmänniskor? Just det, medmänniskor. För utan ”med” är vi bara människor. Och vad är det som gör att vissa av oss inte lägger oss i när det behövs?

Konflikträdsla, rädsla för att bli skadad, oro för eventuella följder. Är det sånt som stoppar oss? Jag bara frågar…

Men om vi inte hjälper till och ingriper när orättvisor sker, vem ska då göra det? Om inte du bryr dej, tror du då att grannen bryr sej?!
Eller någon annan… Den, annan, kanske inte heller vågar säga något och då blir ingenting sagt!
Vill man ha det på sitt samvete?
Jag skulle ha gjort/sagt något

Om inte jag säger SLUTA vem ska då göra det….

Du kan vara skillnaden mellan leva och dö!! Just det, DU! Inte grannen, inte personen på andra sidan gatan. DU!

Glöm aldrig det….

20120326-114231.jpg

//Sofia

Då är dagen här! Då alla ska springa sej till bättre startpositioner inför Göteborgsvarvet. Kl 13 går starten på frihamnspiren och självklart är jag där!

I publiken på åskådarplats. För att heja och göra mitt bästa för att liva upp publiken och ge alla löpare extra energi genom hejarop och applåder!

Detta kommer att bli en underbar dag! Solen visar sej från sin bästa sida och humöret är på topp!

20120325-102900.jpg
Hoppar ner till Frihamnen och hoppas på en hejdundrande löparfest!

20120325-103023.jpg
Vi ses!

//Sofia

Att tvingas till löpvila i detta väder är som att skicka in en unge i godisbutiken utan pengar. Knalla runt och dregla bland klubbor och smågodis utan att få smaka. Känna den söta lukten och hur det vattnas i munnen. Stackars barn..

Meeeen! För att få köpa så måste barnet ha pengar och det får dom endast genom att lyssna och göra så som dom är tillsagda! Punkt!

Gör som jag blir tillsagd. Hoppar i poolen igen, springer några rundor och ber att just detta passet är det som får mej på fötter igen!
Släpp ut mej, ge mej GODIS!!!

20120322-133237.jpg Nej nej, inte sånt godis..

20120322-172250.jpg Sånt här godis! Mitt godis! Det som får mej omöjligt still.
Samma inverkan på min kropp som godis av det första slaget har på barn. Massa energi!!!

Men det får gott vänta, och den som väntar på något gott..
Istället slänger jag av mej kläderna, låser in min längtan i skåpet och låter kroppen röra sej som den vill, i vatten.

20120322-173056.jpg
Allas blickar fastnade på den konstiga tjejen som i sekund ett hoppar fram på kryckor för att i sekund två förvandlas till delfin…

Vad gör man inte för att få sitt godis…

//Sofia ”naken men inte rädd”

Sådär ja!

Hoppade iväg med väskan på ryggen för att övervinna min badhusskräck. Hua, ryser vid namnet. Baaadhuuuuus. Men vad gör man inte för att behålla dom där små löparmusklerna som jag kämpat så hårt för att få.
Löste månadskort i kassan och hoppade in.

I omklädningsrummet möts jag av rumpor. Fram och bakrumpor. Nakna kvinnor överallt. Stola, vackra och dom fullkomligt älskar det! Dessa vackra kvinnor, i alla former. Dom flesta i pensionsålder. Det är liksom som om alla älskar att visa upp sej. Älskar att visa sin kvinnlighet. Dom står där med sina härligheter, och pratar om väder och vind. Vilket konditori som är bäst, och vart dom köpt trosorna.
Ni är för härliga!!!!!!!
Å så lilla jag… Med badhusskräck. Men med det bemötande så gick skräcken över. Jag kände mej lika stolt som dessa nakna, storbystade kvinnor.

Väl i vattnet så kunde jag äntligen röra mej igen. Behövde inte tänka på att inte belasta. Lät bara kroppen få röra på sej, lite som den själv ville. Som en delfin. Simmade några längder som uppvärmning. Skönt!
Då var det dax att hoppa i västen.

20120320-140933.jpg
Halvbekvämt men väl fungerande.

Det blev hela 40 min. Svårt, jättesvårt. Att inte tippa framåt, eller bakåt. Att endast fokusera på teknik samtidigt som det var vansinnigt jobbigt! Flåsade på rätt bra, och benen fick en rejäl omgång. Mjölksyran kom snabbt krypande. Utan att pulsen var allt för hög. Med andra ord ett riktigt bra styrkepass!
Första men definitivt inte sista gången!

Tillbaka ut i omklädningsrummet, till alla rumpor och storbystade kvinnor.
Dessa kvinnor som varv, på varv, på varv simmade runt mej under en timmas tid! Vilka Kvinnor!

Klev ut från omklädningsrummet som en ny människa. Med rosiga kinder av bastuns värme och mycket trötta ben.
Som en ny människa.
Som en nyponros…

//Sofia

Då är dagen här! Då planen formas hur jag ska ta mej tillbaka ut på banan igen. Fortast möjligt, såklart. Vänta är inte riktigt min grej. Och just därför befinner jag mej i denna situationen. För att jag inte kan vänta, och vill så gärna ha fina resultat, omedelbart, helst igår. Men med den inställningen så kan det lika gärna sluta som nu, på soffan. Men nu, mot sjukgymnasten!

*hoppar iväg*

Hos sjukgymnasten blev det klara, raka och underbara besked!
”Spring på du, Sofia. Hoppa i bassängen och träna vattenlöpning. För jag ser ju på dej att du vill springa.. Spring du, så mycket du vill, i vatten, men sätt absolut inte ner foten i botten.! Cykla kan du också göra, bara du sätter pedalen på hälen istället.”

Tjolahoppsansa va glad!!! Jag får springa!!!!!!! ( i vatten då)

Fick med mej massa tips och trix för att behålla rörligheten i foten och styrkan i benet. Även en trolig orsak till varför skadan uppkommit.
Har tydligen väldigt liten trampdyna vid stortån. Så foten har blivit felbelastad.
Inte konstigt att den gick sönder. Bara till att gjuta sulor då! Så det inte händer igen…

Men imorgon packas badkläderna ner och mot första bästa bassäng. Då ska här springas! Planerar en lätt runda på 7-8 km dvs ca 40 min.

Tror ni jag längtar efter att få känna pulsen slå och höra snabba andetag?!
Lycka…. Ren och underbar lycka..!

Frågan är nu bara vilken av alla 14 bikini som ska få äran att klä den bleka kroppen. Eftersom jag inte äger någon baddräkt.

20120319-163929.jpg
Ler.. Undra hur mycket tuttarna kommer att hoppa i dom där små tygbitarna.
;-)

// Sofia, Glad med hoppande bröst!

Fick en ny follower på Twitter häromdagen. Bruciare Pilates kallar dom sej. Intressant med tanke på min nya rehab träning som just är bland annat pilates. Som profilinformation fanns texten
Bruciare meaning fire, blaze, intensity is the hottest Pilates chair available today. Provides for greater than 50% more exercises than other Pilates chairs.
Nice!

Tills jag klickade på länken till hemsidan.
Direkt hamnade man på en annan hemsida. En Perfettokid sida. WHAT!!??

Vad är detta?! Är det på riktigt? Träningsredskap till barn? Löpband, crosstrainers och stepupmaskiner.
För barn. Från 3 år.

Att våra barn blir större, det är ingen nyhet. Hur nu detta kan komma sej när vår kunskap bara ökar och ökar i hur man finner välmående. När vi alla vet, joho vi vet visst, varför våra barn blir större. Kom inte och säg att ni inte vet! Med det som är mest skrämmande är att vi tillåter våra barn att bli just det, större. Fast vi vet hur man ska göra för att inte bli stor. Men vi struntar i det.. Ja, inte dom som skapat dessa ”fantastiska” redskap, för dom har ju hittat en lösning. Eller?!
”1 of 3 children are obese”
(i USA, för det är ju där redskapen kommer ifrån, såklart)
Men vet dom inte där då vad som orsakar dessa stora barn? Amerika kan ju allt annat. Allt men tydligen inte hur man ska hålla barnen friska.
Tv, datorer, playstation och massa andra elektroniska spel får barnen att sitta stilla. Och det måste vi faktiskt acceptera att barnens liv inte ser ut då som det gjorde när vi vuxna var små. Lika som, när vi var små så såg inte vår värld ut som den våra föräldrar växte upp i. Tekniken går framåt och det får vi acceptera.
Att barnen sitter mer still, visst det är sant. Men det är inte där det stora problemet ligger. Om inkomsten är högre än utgiften, ja då börjar man spara, och i detta fallet, fett!

Fel mat och stillasittande intresse. 1+1 i detta fallet blir 3! För mycket helt enkelt.

Men vad ska vi göra då? För att gå bukt med problemet? Hur ska vi få våra barn att äta bättre och röra på dej mer? Ja, inte kommer det hjälpa att köpa en färgglad träningsmaskin iallafall. (Tro mej, jag har 3 barn!)

Äta bättre, ja, det bekymmret rår inte barnen för, det är vårat fel. Vi vuxna som ger fel mat. Samhället gör oss stressade, vi ska hinna med så mycket och då blir ofta maten bortprioriterad. Snabbt ska det gå och billigt. Vad händer då? Jo, MammaScans köttbullar och snabbmakaroner åker fram! Men så nyttigt.. hm….. Där har ni det STORA problemet! (inte gör det något om det händer 1 gång i månaden, men 5 dagar i veckan?!) Det handlar inte om vad barnen äter idag, utan vad dom äter dom andra 364 dagarna! Punkt på den fronten.

Vi är födda bekväma. Alla är det. Vi gör inget om vi inte måste eller tycker det är roligt. Varför ska jag svettas och bli varm om jag inte vill?
Barn gör inget som dom inte behöver eller tycker det är roligt! Och inte tänker dom som vi på kalorier och förbränning. Dom har inte en tanke på sådana saker. Och det ända sättet att få barnen att röra på sej mer är att göra det roligt, utan att barnen förstår att det är bra för deras hälsa. Där har ni nyckeln! (visst det är säkert roligt att trampa på en färgglad cykel, om man kom någonstans. )

Att sparka fotboll och göra mål! Kolla hur fort cykeln kan gå, eller vem som kan klättra högst. Lära sej en ny dans eller hoppa hinder med hästen. Känna känslan av att vinna, att vara bra. Att ha roligt tillsammans.

Titta på våra barn. Sitter dom still? Inte en minut! Om dom inte måste och då kryper det myror i brallan. Dom sitter bara still då kroppen kopplas bort och hjärnan kopplas in. Tex tv-spel, film, datorer och smartphones.
(och nej, jag är inte den perfekta mamman som i ur och skur leker ute med barnen, även jag slänger över min smartphone i barnens knä för att få dom att sitta still)

Det finns bara ett tillfälle och en plats som jag erkänner att dessa redskap skulle göra sej bra och det är på Barnrehab.

Inte vet jag om ni reagerar lika starkt på denna utrustning som jag gjort. Och det är helt ok. Vi har alla våra tankar om vad som är bäst. Men själv tycker jag att det har gått lite långt. Min syn på dessa små redskap är lite som TV-Shop.

”Only 20 min 3 times a week and your children will be healthy and happy!

YEAH RIGHT!

Och ni tror att ungarna vill stå på en cykel, i 20 min och bli svettig, en cykel som inte åker någonstans? För att vi säger att dom ska göra det. Våra barn är inte dumma..Vi tror nog det ibland.

Min fina 5-åring hade världens utläggning under lunchen på dagis där han berättade att hans mamma, hon behövde dricka mera mjölk för hennes ben har gått sönder och nu behövde jobbargubbarna som ska laga benet mera mjölk så dom orkar laga och att man inte fick störa jobbargubbarna nu för då kunde dom inte spika ihop benet igen. Undra vart han har fått dedär ifrån… ;-)

Kasta ut en boll till era kids nu, och rulla egna köttbullar så ska ni se att allt löser sej!

//Sofia, med miljoner ”jobbargubbar” i foten som bankar och spikar!

Under den tiden som tjära kontinuerligt förgiftade mina lungor, då skulle kroppen trimmas. En DVD video inhandlades, där några konstiga övningar visades, något kallat Pilates. Nyfiken som jag är av naturen så var jag tvungen att prova.

Jo, visst åkte skivan in i dvd:n ett par gånger men sen var det inte roligt längre. Det var ju jobbigt! Och det är väl sånt som tillverkarna lever på. Att folk köper men sen tröttnar.
Anyway,,

Har inte tagit mod till mej att kasta bort den där skivan, och tur är väl det! För jösses så bra den är!!! Speciellt nu när min träning måste utföras på golvet. Utan att anstränga foten.

Pilates är verkligen en underskattad träningsform. Speciellt för löpare då bål ligger i fokus. Bål och höftmusklatur. Sånt som är så otroligt viktigt och som löpare gärna glömmer bort. Nackdelen är väl att den inte är allt för pulshöjande. Det saknar jag.. Annars, Rackarns så bra!!!

Denna fina DVD skiva köptes 19hundra farfar och finns nog inte kvar på marknaden. Säkert något antik. Säker helt ute. Men vad gör det när den fortfarande fungerar!

20120316-072849.jpg

Work your powerhouse. Pull your bellybutton in to your spine.

//Sofia

Det är ju inte riktig min grej! Och vänta är jag förtvivlat dålig på. SÅ! Ingen rast, ingen ro. Här ska det rehabiliteras!

I samma stund som läkaren skickade mej till röntgen med en trolig fraktur slogs numret till sjukgymnasten. Utan att ens veta vad felet var frågade jag om eventuella väntetider och bad att få återkomma. Sagt och gjort. Med röntgenplåtar i hand och ortopediens dom fortfarande klingandes i öronen slogs numret igen till sjukgymnasten.

”Klart att vi fixar dethär, Sofia. Kom till mej på måndag kl 13.00 så ska vi ta tag i bekymret!”

Så, utan att ens varit hemma i 3 dagar har jag redan påbörjat en hård väg tillbaka. Här ska det vattenlöpas, rehabiliteras och kämpas!

Om jag gett mej in i denna resan, så tänker jag inte ge upp nu! Starkare än någonsin kommer jag kliva ut ifrån detta ”hoppträsk”.
En erfarenhet rikare…
Eftersom jag inte får sätta ner foten i golvet så har jag kommit på en lösning som gör det omöjligt. Ser otroligt tokigt ut men det fungerar. Allt för att inte fuska!

20120314-210247.jpg

Och med detta som mål, då får man inte fuska!

20120314-210341.jpg

längtar…
// Sofia

Dagens underbara och snabba löprunda slutade i katastrof. I tårar och hjärtesorg.

Med insikten om att något var mycket fel med min fot tog jag mej till närmaste läkare för att snabbt få en bedömning. Efter lite försiktigt klämmande av läkaren bedömdes det att foten behövde röntgas. Sagt och gjort, mot röntgen, haltandes med ihållande smärta.

Röntgen avklarades mycket smidigt och nu var det bara att vänta på domen. Var något sönder? Så som jag befarade. Man har ju hört talas om något så konstigt dom stressfraktur. Att ett ben blir överbelastat och tillslut går sönder.

Väl hemma ringde telefonen. Hann inte ens ta av mej skorna. Läkarens röst:
”Jag är ledsen att säga det Sofia men din fot är sönder. Du har en fraktur och måste till ortoped.”

Och där, på hallmattan, rasade min värld…,
Allt som jag kämpat för. Alla svettdroppar och glädjetårar byttes nu mot tårar av förtvivlan. Droppar av sorg rullade ner för mina kinder…

Göteborgs varvet? Seedingloppet?! The Angel?! Hur bli det nu?

Iväg till ortopeden. För att få dödsdomen. Det slutar med 6 veckors kryckhoppning. Varav 3 utan att ens sätta ner tårna.

”6 VECKOR!!!!!? Ni skojar?! Inget Göteborgsvarv!!!? Men jag, du förstår, jag ska ju, har ju tränat som en tok för att,,,,” och där brast det… igen.

Ortopeden tittade på mej med lugnande ögon. ” Det blir bra, om du gör som jag säger.. Du slipper gipset om du lovar att göra som jag sagt. Fast jag har god lust att gipsa från knät och ner för att du ska ta detta på allvar!”

Så det är bara till att lyssna. Och för en gångs skull göra som jag blir tillsagd.

Och kanske lära sej något på vägen..

Det är ändå tur att jag har världens bästa 5-åring hemma som gärna pysslar om sin mamma.. Och som säker blir doktor en vacker dag så fint som han har lindat min onda fot.

20120312-213920.jpg

//Sofia ”The Angel with a broken wing”