Vill du vara en superhjälte?!

Visst har vi alla drömt om att få ha superkrafter. Att få vara en superhjälte.

Det kan du!

Det är dax för den årliga superhjältefesten! Festen där alla går ”ALL IN” vad det gäller Superhjältar!

1 dec samlas alla glada hjältar för att tillsammans ha vansinnigt roligt och samtidigt göra en god gärning! Bekämpa det onda..

Aldrig har mitt öga skådat ett sån otroligt engagemang i val av kläder och smink. Detta måste upplevas!

Bjuder härmed in mina läsare till en tillställning där ni faktiskt kan göra skillnad.

Ni som missar denna tillställning får nästan skylla er själva.

Alla intäkter går oavkortat till cancerfonden!

Biljetter hittar ni här!

Välkomna till årets händelse!

Vi ses!

//Sofia ”The ‘superhero’ Angel”

Växjö Marathon, en Ängels berättelse!

Bättre än så kan det inte bli! Fantastiskt väder, underbara funktionärer, glada heja rop, god sammanhållning. Jag är så stolt över Växjö löparklubb som anordnat ett sånt fint lopp!

Vi tar det från början…

Just precis. Uppladdning! Ska man kuta 42195 meter så gäller det att man har rejält med mat i magen. Åt riktigt bra under fredagen, hoppande in i bilen och körde dom 25 milen som skiljer Göteborg och Växjö. Landad hemma hos min vän Joacim, alias ”Kimmen” för att få några timmars sömn.

Dom hade bäddat så fint till mej i pojkrummet! (TACK!)

Upp och nicka runt 8.30 för att få i sej lite frukost. Ööhh, lite frukost var ändå att ta i. Här dukades det fram, i mina ögon sett, hotellfrukost! (TACK IGEN)

I’m blessed!

Iväg till start..

Lika förväntansfullt varje gång en nummerlapp ska hämtas. Löpare till höger och vänster. Långa toalettköer, snack om klädval och varvtider.

Vingarna var självklart med och denna gången var det fler som kände igen mej. Kul! Många frågor och funderingar om vem jag var och varför jag såg ut som jag gjorde.

Och där gick starten. 8 varv runt en underbart vacker sjö skulle vi springa. Första varvet sprangs lite som på rutin, men känslan för rätt tempo inföll sej inte. Försökte hitta ett tempo som kändes bra, lätt och avslappnat. Alla åskådare hejade riktigt bra och alla barn blev överförtjusta över att se en Ängel springa förbi. Självklart bjöd jag dessa barn på ”High five”!

Efter första varvet hittade äntligen benen ett tempo som kändes bra. Passerade halvmaradistansen på 1.56. Kändes SUPERBRA! Ropade inte riktigt hej ännu då jag visste att det skulle bli riktigt stelt runt 30 km. Det är egentligen då loppet börjar på allvar..

Under varv 7, runt 28 km började både knän och foten (den jag hade stressfraktur i) göra ont. Inte sådär stelont utan ont! Neeejjj.!! Kände efter och tänkte för/nackdelar. En fin medalj och kryckhoppning i 8 veckor eller utan medalj och hel fot. Ja, ni kanske förstår vad jag valde..

Vid varvning, 32km, klev jag av banan. Tårar höjde sej i ögonen och jag såg fler och fler löpare komma med sina fina medaljer. Trött, stel, ledsen, med onda knän och ond fot stod jag där med mina vackra vingar och tänkte på alla kids runt banan som stod och väntade på ännu en High Five…

Tog av mej nummerlappen och rasade ihop på gräsmattan.. Besviken på foten och knäna och samtidigt ledsen för att jag inte kom imål. Så retligt, bara 2 varv kvar…. Tänkte på barnen som nu antagligen stod och drog mamman i jackan frågandes ”Mamma, kommer Ängeln igen mamma? Mamma, vart är hon?!”

Fällde en till tår..

Packade ihop mina saker och tog mej med sakta mak mot bilen. Kände en form av besvikelse samtidigt som jag var stolt över valet att kliva av banan.

Hade detta loppet varit tidigare i min löparkarriär så kan det garanteras att jag hade kommit i mål. Skadad. Med envisheten som jag besitter så skulle valet då varit enkelt. Att inte bryta.

Men denna gången, med erfarenhet av stressfrakturen, så gjorde jag rätt val.

Det kommer fler lopp.
Fler möjligheter.

Visst svider det lite att inte få lägga till ytterligare en medalj till samlingen.

Nästa år firar Växjö Marathon 20 år!
Den medaljen vill jag ha!
Och den kommer jag att förtjäna!

Tack Växjö Löparklubb för ett otroligt fint arrangerat lopp. Tack publiken och alla löpare! Tack alla fina barn som förgyllde mitt lopp. Och tack ”Kimmen” för din gästvänlighet!

Växjö, vi ses nästa år!

//Sofia ”The ‘High Five’ Angel”

Kan man flyga med blöta vingar?!

Kallt och regnig. Inte mej emot! Gillar ju de där. Att få kämpa mot vädrets makter. Publiken kommer kanske inte att ha samma uppfattning men sånt kan man ju inte råda över. Bara till att acceptera!

Kan ju inget annat än undra hur det ska bli med vingarna mina. Det är rätt tungt att springa med dom ändå. Hur tungt blir det då nu?! När dom blir pisseblöta?!

Dax att tänka om kanske…..

Eller inte…

Min tanke var, innan väderleksrapporten, att ta första varvet med vingar och andra utan. Fortfarande klädd i The Angel klänningen såklart. Men nu råder viss tvekan… (Måste erkänna att löparen/tävlingsmännniska i mej viskar om att välja annan klädsel.)

Fick ett besked igår.. Ett tungt sådant. Ett litet barn, som fick träffa både Batman och Spiderman vid ett av deras många besök på sjukhuset, har lämnat oss.. På denne lille ängels gravsten står det nu SUPERHJÄLTE. En Superhjälte som nu fått vingar… Vår kamp mot det onda kunde inte rädda denna lilla Hjälte. Men Hjälten fick iallafall uppleva besöket av Batman och Spiderman. Och jag hoppas, så innerligt, att det besöket gjorde vistelsen på sjukhuset lite lättare…
Mina tankar går till den äkta Superhjältens familj och vänner.

Skriv BESEGRA 2312 och skicka det till 72988 för att skänka 50 kr till superhjältar mot cancers insamling. Pengarna går raka vägen till dom fantastiska människor som dag och natt försöker hitta ett botemedel mot denna hemska sjukdom. Utan vår hjälp kan inte dom hjälpa!!!!

Om små enmeters människor klarar av att kämpa så hårt mot den elaka sjukdomen, så måste ju jag klara av att springa ett Marathon med dyblöta vingar?! Eller?!

Det blir till att stålsätt (kanske dra på ett par löpartajts,) och kämpa mej igenom loppet. Känner nu att planen kommer fungera. Första varvet med vingar, andra utan. That’s a plan!

För kan dom, så kan JAG!!!

//Sofia ”One fighting Angel”

Som hon sprang!!!

Jodå. Hon sprang och sprang och sprang. Kom i mål på nytt personbästa. Men det var väl inte riktig det allt handlade om, eller?!

Dagen startade med stress. Såklart. Det var ju inte en vanlig dag och ingen vanlig löprunda. Vingarna skulle putsas och kinder, fransar målas. Visste att dedär sminket skulle vara borta inom några km men ville vara fin vid utdelningen av våra flyers.

Packade ihop mina saker, ställde in ryggsäcken med ombyteskläder på den eminenta förvaringsplatsen.

Höll mej runt mässan. Kändes som om det var mest folk där. Det kryllade av människor överallt och alla, nja nästan alla, ville veta varför det stod en Ängel och delade ut lappar. Men då fort dom fick en lapp i handen så förstod dom att jag inte var ett ”möhippeoffer”.

Delade flyers för glatta livet. Tog extra god tid på mej vid varje passerande barnvagn eller meterhög människa. Det är ju inte varje dag dom får prata med en Ängel…. Mycket uppskattat bland föräldrarna eller mormor eller vem det nu var som hade äran att för dagen passa dom små liven. Sista lappen delades ut och det var dax för start.
I startområdet var det ingen som riktigt vågade sej på att prata med mej eller ifrågasätta min utstyrsel. Dom tittade bara konstigt på mej. Haha, va märkligt . Har dom aldrig sett en löpare utklädd till Ängel förr?! Ler..

PANG! Där gick starten och som vanligt flög jag iväg. Ganska snabbt fick jag lägga band på mej själv och saktade ner. 5 km, inga problem, 7, 9, 10, 12… Och där tog det slut. Klockan tickade på och jag insåg mer och mer att det kommer inte att gå. Tidsplanen, som jag så noga hade tänkt ut, föll i spillror.
Alla hejade! ”Heja Ängeln, kom igen Ängeln”. Och det var ju fantastiskt roligt!! Men det fanns inget att ge. Benen var slut, jag var slut. Löpare efter löpare passerade mej och otaligt många negativa tankar beslöt sej för att hoppa in i mitt huvud. Men jag sprang, och sprang och sprang.
Väl upp mot den fruktade Avenyn kom nya krafter! Så pass att den stackars tjejen med mikrofon fick springa efter mej och skrika sina frågor. ”hur går det, känns det bra, har du sprungit förr” och så hade jag flugit förbi.. Stackarn..
3 km kvar. Då hände något. En glimma av hopp. Bara 3 km kvar. Bara 15-16 min. Bit ihop, BIT IHOP!!!

Passerade mållinjen på 1.57.37
Hela 10 min senare än tänkt. Men jag kom imål! HEL! Utan några nya skador eller någon gammal uppriven sådan. En hel Ängel som nu siktar mot större, längre och snabbare mål. Stockholm Marathon 2 juni

Med handen på hjärtat och benen i mycket stelt tillstånd måste jag ta tillfället i akt och tacka alla löpare, publiken, funktionärerna och alla runt omkring för en fantastisk dag! För det blev det ju,,, Mitt budskap kom fram och nu hoppas jag, och mina vänner Superhjältarna att fler ska, tillsammans med oss, fortsätta kampen mot det onda.

Gör det bara, var en Superhjälte! Hjälp oss hjälpa!!

//Sofia ”The Angel”

En Ängel springer Göteborgsvarvet!

En Ängel. En Änglalik sådan. En med vita vingar och starka ben. En Ängel som springer för att fler ska få chansen att springa. En Ängel, som ensam inte kan göra så stor skillnad. Men med er hjälp kan vi, tillsammans, göra skillnad.

Uppladdningen har varit lång och krokig. Med allt ifrån fantastiska löparupplevelser så som landskapsvyer och ”Runners High”, till stressfrakturer, löparmage och vrickade fötter. Aldrig lät jag skador och tråkiga läkarbesked stoppa mej. Aldrig gav jag upp!
Med skitiga knän, krälandes i lera, kämpade jag vidare. Med Military fitness stärktes kroppen. Med bad och plask fick skador läka. Med ofantligt många löprundor i skog och natur lärde sej kroppen älska löpning till den nivån att nu, nu kan jag inte leva utan mina träningstillfällen.

Kontraster

Så, välkomna att följa min resa runt Göteborg! Min resa för ett friskare samhälle och min kamp mot det onda!!!

Ber er nu att kämpa tillsammans med mej. Alla kan vi vara SUPERHJÄLTAR!!!

Vi ses!!

//Sofia ”The Angel”

Längtan efter blodsmak och spya…

Här ska det springas! Aldrig tidigare har min kropp känt ett sånt sug efter att få en total urladdning. En längtan efter blodsmak..

Har tidigare år haft urusla tider på Göteborgsvarvet och just därför bestämt mej för att iår, då ska det gå undan! Och detta görs med fördel om man startar i en tidig startgrupp. Helt enkelt färre att springa om. Nu låter det som om jag tänker vinna varvet och det ska jag! Vinna mitt varv! Vinna över mina begränsninga.

Seedingloppet går av stapel 25 mars kl 13.00

På den startlinjen kommer The Angel att stå, med sina breda vingar (inte så breda så hon stoppar någon annan) och låta vingarna bära henne fram till mål.

På ett nytt PB! Jajjemen! Halleluja!

(Om jag så ska kräkas ner hela dräkten efter målgång, så kommer det vara värt det.)

 

 

Banan är platt, så som jag gillar det. Platt! platt, platt, platt,,, Inga backar som drar musten ur benen och därför fullt fokus på teknik och fart. Fort ska det gå! Ni kommer väl och hejar

 

 

 

Nu ska vi inte glömma varför The Angel springer! Hon springer för att fler ska få chansen att springa!

Vi ses!

//Sofia alias ”The Angel”

 

 

 

 

Sylvesterloppet och Ängla premiär!

Vilken dag! Härligt väder och massa förväntansfulla löpare.

Det riktigt darrade inne i tennishallen vid Gamla Ullevi där vi hämtade våra nummerlappar. Var det bara jag kanske som kände att detta lopp skulle bli något speciellt. Var det bara jag som visste vad som väntade mej i min ryggsäck? Ja, hur skulle någon annan veta. Där låg den, den vita fina Ängladräkten, väntade på att få visas. Vilken presentation den fick! Vilket lopp, vilken härlig publik och vilka underbara löpare! Bra jobbar Solvikingarna som anordnat denna trevliga tävling.

Dagens filmande resulterade i det här:

Nytt personbästa! Kom in på 51.32 vilket är nästan 2 min bättre än Sävedalsloppet. Gött! Siktade på under 50 men fick inse att kroppen inte ville som skallen idag. Vet att jag kan bättre. Vet att jag redan nu har 47-48 i benen. Tänker nu börja det nya året med en vilodag. Så som det känns nu så går jag runt med 2 blåmärken till ben. Onsdagens pass på Söders Källa satte visst lite för hårda spår i mina små klena ben. Fortfarande träningsvärk! Hua..

Måndag, då får det bli ett lugn återhämtnings distanspass och på tisdag tänker jag utmana klockan igen. Fast då själv. Jag, 10 km, ensam med min nya flaschiga klocka. (Hade visst varit snäll så tomten kom med en som jag önskat) Då får vi se om blåmärksbenen känns bättre och tiden med!

Tills dess, Gott Nytt År mina vänner.

Låt nästa år föra oss mot nya utmaningar och prestationer!

//Sofia

Tokladdning!!!

Ojojoj.. Redan torsdag, snart lördag och nytt personbästa på milen! Sylvesterloppet i Göteborg ska avklaras. Och denna gången, för första gången som The Angel. Känner mej nervös, laddad, orolig och glad på samma gång. Hela kroppen är liksom i uppror.. Det är ju det första loppet som är på allvar. Ja, jo visst har andra lopp varit spännande och inspirerande men inte på den här nivån. Alla tankar går till lördag. Redan nu tänker jag på maten, att vila, hitta balans och självförtroende.

Ska det vara såhär? Ska man känna en viss oro och ängslan samtidigt som en extrem ”nu jäklar” känsla sprider sej. Mycket finns att lära, MYCKET! Är totalt grön när det gäller uppladdning. Har endast lite koll på vad som ska finnas i magen när det är dax. Hur ska man göra egentligen?

Denna veckan har inte alls blivit dom jag hade tänkt mej. Skyller allt på skitväder och isiga vägar.

Har bara fått ihop 6 km distansträning. Livrädd för att dra på mej nån onödig skada pga halka. Men dom 6 som jag klarade av igår kändes hur bra som helst! Rusade som vanligt iväg lite för fort i 2 km, tryckte mer mej till 4.40 fart i km 3-4 för att sen jogga lugnt hem. Det är alltid skönt att känna fart!! Älskar fart! Och på lördag kommer det gå fort! Om det så kommer en spya efter målgång.
Kommer ge allt! Jösses, så taggad!

Fick en inbjudan igår om att vara med igen på Söders Källa i Gävle.

Tabata träning. Tabata?! Eller va hette det sa du? Går helt enkelt ut på stationsträning. 20 sec x 8 med 10 sec vila imellan. På varje station. Stationerna var: hopprep, armhävningar, situps, utfallshopp, och många fler. Lite svårt att förklara. (Ville gärna filma men eftersom alla gjorde övningarna samtidigt så fanns det ingen kameraman att tillgå.) Jobbigt var det iallafall. Speciellt armhävnings stationen. Fast jag stod på knä.

Kände efter under hela passet så inget kändes fel eller att det gjorde ont någonstans. Undvek hopp på ett ben och liknande för att spara på knäna. Allt för att vara safe inför lördag.

Två pass hann jag med igår, löpning på morgonen och styrka på kvällen. Nu ska det bara laddas! Bra mat, mycket vila, några få snabba km på fredag. Låter det bra? Tror det..

Ni som kommer och tittar på lördag kommer inte att missa mej..

I will fly like an Angel!

//Sofia

Ett mail som gav mej tårar…

Ett mail…

En tanke..

Hej, allt bra?
vilken kanonkväll de va i lördags. (Superhjältar mot Cancer festen) Av det lilla samtalet vi hade och av de jag läst på bloggen så inspirerade du mig till att börja med löpning igen. Beundrar även din styrka och vilja att sätta ett sånt stort mål efter att ha rökt så länge. På söndagen bestämde jag mig för att jag ska banne mig också springa NYCM.

På nått sätt har det här beslutet fått mig att värdesätta livet på ett annat sätt. Tänka framåt och inte bakåt. Fatta beslut. Verkställa drömmar och tankar. Har haft en riktig jobbig tid det senaste året men också lärorik, efter den här helgen så känns det som livet fått ny energi. En tvärvändning, Har vart superglad dom senaste dagarna. En glädje som knappt går att beskriva. Jag vet att det är svårt att förstå, man måste nog vara mig för att förstå.
Tillsammans med hjälp av min kollega som jag har lärt mig mycket av och självklart mina vänner så har denna helg och kväll förändrat mitt liv. Har börjat tänka om.

Det här beslulet med NYCM är nog det största målet jag satt. Det kommer bli en jävla utmaning. Därför ska jag för en gång skull satsa 110% i detta. Att göra det man gör är en sak men att brinna för det man gör är en helt annan grej. Precis som Fredrik gör med sin insamling mot cancer och som även du gör med ditt mål. Beundrar sådana människor.

Ha en bra dag

Mvh Johan

Tack Johan! Har aldrig tänkt på att mina ord kan betyda så mycket för någon annan,,,

//Sofia

In the arms of an Angel…

Här är hon! The Angel.! Karaktären som hedrar våra änglar och visar att änglar finns. The Angel kommer att springa för livet, för Cancerfonden. Tillsammans kan vi göra skillnad.

//Sofia