Sådär ja!
Hoppade iväg med väskan på ryggen för att övervinna min badhusskräck. Hua, ryser vid namnet. Baaadhuuuuus. Men vad gör man inte för att behålla dom där små löparmusklerna som jag kämpat så hårt för att få.
Löste månadskort i kassan och hoppade in.
I omklädningsrummet möts jag av rumpor. Fram och bakrumpor. Nakna kvinnor överallt. Stola, vackra och dom fullkomligt älskar det! Dessa vackra kvinnor, i alla former. Dom flesta i pensionsålder. Det är liksom som om alla älskar att visa upp sej. Älskar att visa sin kvinnlighet. Dom står där med sina härligheter, och pratar om väder och vind. Vilket konditori som är bäst, och vart dom köpt trosorna.
Ni är för härliga!!!!!!!
Å så lilla jag… Med badhusskräck. Men med det bemötande så gick skräcken över. Jag kände mej lika stolt som dessa nakna, storbystade kvinnor.
Väl i vattnet så kunde jag äntligen röra mej igen. Behövde inte tänka på att inte belasta. Lät bara kroppen få röra på sej, lite som den själv ville. Som en delfin. Simmade några längder som uppvärmning. Skönt!
Då var det dax att hoppa i västen.
Halvbekvämt men väl fungerande.
Det blev hela 40 min. Svårt, jättesvårt. Att inte tippa framåt, eller bakåt. Att endast fokusera på teknik samtidigt som det var vansinnigt jobbigt! Flåsade på rätt bra, och benen fick en rejäl omgång. Mjölksyran kom snabbt krypande. Utan att pulsen var allt för hög. Med andra ord ett riktigt bra styrkepass!
Första men definitivt inte sista gången!
Tillbaka ut i omklädningsrummet, till alla rumpor och storbystade kvinnor.
Dessa kvinnor som varv, på varv, på varv simmade runt mej under en timmas tid! Vilka Kvinnor!
Klev ut från omklädningsrummet som en ny människa. Med rosiga kinder av bastuns värme och mycket trötta ben.
Som en ny människa.
Som en nyponros…
//Sofia
