Jag är så nöjd. Idag är en bra dag..!
Med vätskebälte och fickorna fulla med energi så bar det iväg. Utan plan, utan färdig runda. Bara ut och så får vi se vart jag hamnar. Men så bra det blev! Stadigt intag av vatten och extra energi så kan man komma riktigt långt. Jag vet ju inte riktigt hur man ska lägga upp ett långpass, taktikmässigt. Har bara hört att det ska gå saaakta! Nu förstår jag.
Min familj gav sej ut på en liten shoppingtur till Kungsbacka och jag gav mej ut på mitt äventyr.
Vinden slet i mina kläder, regnet piskade mina kinder men jag ville inte sluta springa. Energin i fickorna tog slut men inte jag. Vattnet tog slut, men inte jag. (gästerna tittade lite konstigt på mej när jag kom inrusandes på en pizzeria för att fylla upp min vattenflaskor) Jag sprang och sprang, mot Kungsbacka, tills jag insåg att jag faktiskt inte visste vart jag befann mej. Stannade en annan löpare, lite desperat. -Vart är jag?! ”
-Vart ska du?,frågade hon.
-Jag vet inte riktigt, mot Kungsbacka. Jag började vid Slottskogen i Göteborg och nu vet jag inte vart jag är.
Den där stackars kvinnan trodde att jag hade blivit helt galen. Hon sprang tydligen ca 2 mil i veckan och här kommer jag dundrandes, från Göteborg som var, där vi möttes, 22km bort. Efter lite höger där, vänster där beskrivning så befann jag mej på trygga vägar igen. Ett samtal från familjen, ”Vart är du? ”Ska vi hämta dej?” Hade dom inte kommit där med bilen så vet jag inte hur lång rundan hade blivit. Men längre än vad den blev, det är ett som är säkert. En vecka kvar nu till NYC Marathon och jag är taggad till tusen! Min första mara, jag här och dom där. Ler…
Jag vet,,, jag är lite lätt galen… men på ett härligt sätt..
