Fredag kväll. Vad gör man? Möter upp vänner för ett glas vin på lokal, eller kryper ner i soffan med kidsen. Nej, man åker till Söders Källa i Gävle för att få delta i ett monsterpass utan dess like! Att det var så jobbigt att ”träna”, det visste jag inte. Brukar ju hålla mej till löpning, nått jag känner att jag behärskar. Lovad, vid något svagt tillfälle, min fina vän Emelie att hänga på en fredag. Och så blev det.
Ok, stationsträning. 14 stationer. 2×1 min på varje station. (1 min?, det är ju ingenting, tänkte jag) Det såg väldigt lätt ut under introduktionen. Äh, de där?! ”fnyser” De där fixar jag lätt, inga problem. -Vi får väl se, sa Emelie med en glimt i ögat.
Vi börjar på säcken. Yes, nu kör vi!!!
Nästa gång, då ska jag hålla tungan rätt i mun från början. Inte stå där som ”starkast i världen” innan passet börjat. Jag tar tillbaka allt jag sa eller antydde, nåt som ”peace of cake” eller ”äh,,, de där ser ju lätt ut”. I´m sorry, I was wrong. Sista stationen, Hopprep. Jag hoppade så vaderna brann! Krampvarning!
Låg på golvet efter passet och kunde knappt resa mej upp. Men vatten och russin gör susen för en trött kropp. Väldigt skön känsla i kroppen efteråt. Helt slut men stark! Tankar som kom upp efteråt var, ”Undra om jag klarar att springa långpass imorgon med min syster, jag har ju lovat?”Som att denna träning skulle stoppa mej från att köra långpass lördagförmiddag. Nä, såklart inte. 28 km blev det (nytt distansrekord). Lugnt och behagligt tempo. Det brände riktigt rejält i benen den sista biten men jag klarade det, vi klarade det! Nu är jag stel som aldrig förr. Stel och trött i kroppen. Hade förhoppning om att ställa mej på löpbandet imorgon (söndag) och springa tillsammans med alla i New York, samtidigt som dom springer sin mara. Vi får se hur det blir med det. Just nu vill jag bara vila mina trötta ben. Skam den som ger sej.
Mind over body, but mind your body!
// Sofia
