Ojoj, vilken tur.! Ingen fara med foten, bara en stukning. Men för att vara på den säkra sidan, att inte stuka den igen, så är den hårt lindad. Belastar som vanlig, men undviker att springa på snåriga, isiga och gropiga stigar. Inte ens ett obligatoriskt långpass denna helgen.. (suckar djupt). Accepterar att ligament, muskler och senor behöver återhämta sej.
(arrangerad bild)
Nu är det revansch! Nu vill jag ge den förbaskade stigen en stor spark i rötterna för att den fällde mej och skapade sån kalabalik! Stigen måste bara letas upp igen.. Gärna för mej! Kanske hinner benen samla ihop X antal km under tiden jag letar.!
X antal härliga, svettiga och underbara km! Längtar…
Längtar även till våren. Hade äran att upptäcka det första vårtecknet, redan i januari, innan snön kom..
Tänk, diken fulla med tussilago. Vitsippor täcker skogens mark. Men snöslask och blöta fötter har väl också sin charm. Eller?!
//Sofia
