Nu mina vänner, nu är det allvar!!!
Riktigt allvar! Mina 6 veckors rehab är över och, med läkarens tillåtelse, dax att börja springa igen. Med bara 3 veckor kvar till Göteborgsvarvet erkänner jag att viss panik har infunnit sej.
Hur i hela fridens namn ska jag hinna få upp farten igen?!
Var ute på en liten, liiiten runda häromdagen för att känna hur foten kändes, och det var inga bekymmer. Bekymmret var flåset. Flåsade och kämpade som om jag aldrig sprungit innan. Den käftsmällen var inge vidare att uppleva. Har dock fått information om att flåset kan vara tillbaka om 2-3 veckor. Kroppen glömmer snabbt men är lika snabb på att komma ihåg. Det känns betryggande…
Så nu är det bara till att hålla tummar och tår! Att jag har spelat mina kort rätt under rehab och att ”fotfan” hålller! (ursäkta det dåliga språket)
Tar i eftermiddag med mej kameran och förevigar/dokumenterar detta mycket viktiga träningspass. Allt hänger på dagens löprunda. Hela livet faktiskt. För kan jag inte springa… Då kan jag lika gärna dö..
Hua, starka ord dedär men då kanske ni förstår hur mycket löpningen betyder och hur mycket jag älskar skogen och dess småstigar.
Min väg, min glädje, mina andetag och mina tankar.
HÅLL TUMMARNA NU!!!!
LETS GOOOOO!!!!!!
//Sofia
Vilka bra nyheter!!! Håller tummarna för att det funkat! Förstår känslan, lycka till!!
Inte stressa utan ta ett pass i taget och låt Fiskarvarvet bli vad det blir.
Håller tummarna för dig Sofia!
Härligt att du är tillbaka. Formen kommer nog infinna sig snart.
Nu hoppas vi alla att det kommer att uppdateras lite oftare igen.
Lycka till.
Sannerligen kommer det att uppdateras. Eftersom läget har varit så tråkig så hade jag liksom ingen motivation att skriva… Tack för påminnelsen! 😀