Vänta lite nu?! 6 mån? Är det sant, jo det är sant! Hela ett halvt år sen jag tog beslutet att kasta ciggen och börja springa. WOW!! *klappar mej själv på axeln*
Mycket har hänt under dessa 6 månader. Från rökare till att springa flera mil i veckan. Hur gick det till? Själv har jag faktiskt ingen aning. Km för km rullade på och helt plötsligt gick milen på 52 min och ett distansrekord på hela 33 km. Vad hände? Var det min iver och/eller min höga målsättning som drev mej. Jag vet inte.. Vet bara att det fungerade!
Och tack vare ER läsare har jag lyckligt delat med mej av alla erfarenheter och ni har inte svikit mej, inte en enda gång! Inte ens nu när motivationen ligger på botten och allt känns tufft. Ni finns där, hela tiden, NI betyder otroligt mycket.! Tack.!!
Halva tiden på min rehab har gått. 3 veckor kvar. 6 veckor till GBG Varvet och ännu ett lopp för The Angel.
Nu måste jag rycka upp mej och det ska vara möjligt att starta. Håll alla tummar nu, snälla, att foten håller så The Angel kan genomföra loppet.
Ingen hoppas mer än jag..
Det är tufft. Mycket tufft. Får släpa mej till bassängen, till gymet, till duschen. Men jag gör det, utan iver, det bara görs. Som i en bubbla. En ”får inte springa” bubbla. Helt enkelt en abstinensbubbla. Bytte visst ut ciggen mot endorfiner istället och nu har jag endorfinabstinens.
JAG BLIR TOKIG!!!!
Nä, mina vänner. NU KÖR VI!!!
6 veckor kvar till varvet och jag ska göra allt i min makt för att klara av det!!
Allt i min makt!
Börjar med att spräcka bubblan….
//Sofia ”Angel whit a broken wing”
