Sisjöloppet.
Ett lopp att minnas eller glömma.
Ta lärdom eller envist blunda.
Värmde upp riktigt. Banan skulle visst vara en ren plåga hörde jag det pratades om. Men om nästan hälften är uppför innebär ju att resten måste vara nerför.. Eller?
Och DÄR gick starten.
10 km skulle avverkas. Jodå. Hej å hå första km gick fint, andra med, tredje med och sen,, sen började backarna. Dom som aldrig tog slut. upp Upp UPP och mera upp i km för km. De där med lite mer frekvent backträning hade ju inte skadat. Klockan tickade på vilket jag faktiskt inte brydde mej så mycket om. Tänkte lite logiskt att det måste ju börja gå neråt snart. Jo det gjorde det. Km 7(!)
Hur tar man igen förlorad tid när benen är helt söndermosade av alla backar?
Tryckte ifrån i steget benen svarade med att totalt ignorera tilltal.
”Hörrödudu! Vi har just tagit dej flera km upp genom skogen på sandstigar och nu ber du oss att öka farten? Är du helt från VETTET MÄNSKA?!”
Ja, ni förstår att vi inte riktigt var överens, benen och jag..
Trillade in över målningen då klockan stod på 53 min. Illamående, yr, vimmelkantig och helt slut.
Ett nederlag. En käftsmäll. En realitycheck.
Nu såhär i efterhand då benen, som tidigare höll för sina öron och babblade ”lalalalalalalalala”, ligger i badet och blir varmt omhändertagna så börjar tankarna få lite distans till helvetesbackarna.
10 km sätts in på kilometerkontot.
Blicken är fokuserad och nu börjar laddningen för Stockholm Marathon.
Laget då, hur gick det för resten av tjejerna. Jo, hör och häpna.
Den piggaste av oss gick och vann hela skiten!
Hon klockades in på 44 min och vann därmed damklassen.
/>
What a GIRL! Mycket bra gjort! Ruggigt imponerande med den otroligt tuffa banan.
Vi andra tappra vardagsmotionärer fick tider som 53, 53 och 60min
Tack till Träningsverket för all support!
Ni är bara så bäst!
Ännu ett lopp är sprunget och fler ska det bli!
Och nästa år, då ska jag krossa dessa backar!
//Sofia ”The ‘legs,don’t you dare ignore me again’ Angel”